Sagan om slottet som hade fått en spricka

Det var en gång ett förnämligt och praktfullt och enormt slott som hyste alla invånarna i det stora och mäktiga kungariket Tymus. En dag upptäcktes att slottet hade fått en spricka. En stor oro uppstod för att hela slottet skulle rasa och att alla invånarna i Tymus därmed skulle dö.

Kungen kallade de främsta experterna för att undersöka slottet. De upptäckte ett spetsigt föremål med en lite utbuktande del högst upp, som stack ut från en av slottets fasader. Det spetsiga föremålet liknade en spik.

Kungen kallade då till sig alla hantverkare för att diskutera vad som skulle göras. De erfarna hantverkarna, som själva hade varit med och byggt många hus, herrgårdar och slott, förklarade att detta var en spik. De sa att om man använde en hammare och slog in spiken, så skulle slottet bli stabilt igen och ingen invånare i Tymus skulle komma till skada.

De hantverkare som ännu bara hade läst i teorin om hur man bygger hus, men aldrig själva hade använt vare sig hammare eller såg, sa att detta visserligen såg ut som en spik, men tittade man noga så fanns det gängor på skaftet, vilket tydde på att det var en skruv. Visserligen hade inte någon ännu använt eller ens sett en skruv i landet, men dessa hantverkare hade i decennier talat om att skruvar snart skulle komma. De hävdade också att om dessa skruvar inte hanterades på rätt sätt så kunde det få fruktansvärda konsekvenser, ja, i värsta fall leda till kungariket Tymus undergång. 

Dessa hantverkare som hela livet bara hade suttit vid sina skrivbord ansåg att det spikliknande föremålet skulle skruvas in i fasaden med det nya verktyget skruvmejsel. Därigenom skulle slottet bli stabilt och invånarna räddas. Dessa hantverkare berättade att de dessutom hade fått ett mycket förmånligt kontrakt med en tillverkare av det helt nya verktyget skruvmejsel.

Hantverkarna som föreslog att en skruvmejsel skulle användas sa att det var mycket bråttom, inom några minuter kunde hela slottet rasa samman och alla invånarna i Tymus skulle riskera att dö. De berättade också att det gjorts mycket lyckade experiment med en skruv och en skruvmejsel. Visserligen bara på en enda byggnad, en lekstuga byggd i trä, och inte gigantiska slott byggda i sten, men resultatet var i alla fall mycket, mycket lovande. 

Medan de erfarna hantverkarna gick för att hämta en hammare samlade kungen sina rådsmän. Efter en minut röstade de via handuppräckning igenom att omedelbart prova det nya verktyget skruvmejsel. Rådsmannen Folke, som hade ansvaret för befolkningens hälsa, var mycket nöjd med beslutet. Han försäkrade att skruvmejseln var det mest kvalificerade verktyg som någonsin hade tillverkats i kungariket och när det spetsiga föremålet väl skruvats in i fasaden skulle invånarna i Tymus kunna leva trygga i eviga tider. 

Som av en slump hade de hantverkare som föreslagit att en skruvmejsel skulle användas, med sig just detta verktyg. Ja, det var inte bara en enda skruvmejsel, varenda en av de av husbygge oerfarna hantverkarna hade med sig ett eget exemplar av det nya verktyget i sin ränsel.

Folke ansåg att nu fanns ingen tid att spilla, och beordrade hantverkarna med skruvmejslar att skrida till verket. Det uppstod ett väldigt tumult om vem av hantverkarna som skulle föräras att skruva i det spetsiga föremålet. Kungen löste detta problem genom att utse rådsmannen Folke till ensam utförare av uppgiften. Han hade visserligen inte heller någonsin byggt ett hus eller någon annan bostad, men han hade ju folkets hälsa som ledstjärna och ansågs därför som den mest lämpliga, om någonting mot förmodan inte skulle gå som det var tänkt. Han åtnjöt dessutom ett mycket högt förtroende hos invånarna i Tymus.

Folke lyckades dock inte fullt ut med sin uppgift. Han hittade ingen skåra på det vassa föremålets huvud, och slant därför ideligen med skruvmejseln. Folke blev allt svettigare, och fick bara in det spetsiga föremålet någon millimeter in i stenfasaden. Han kände att detta började bli pinsamt, men ansåg samtidigt att han hade ett mycket stort ansvar för befolkningens hälsa,  han var ju den som hade mest kunskap om folkhälsan av alla invånarna i Tymus. 

Efter en kvart deklarerade han, illröd i ansiktet av det hårda arbetet och trots att han inte hade fått det spetsiga föremålet längre in i fasaden än den första millimetern: ”Nu är det klart. Det är inte nödvändigt att få in hela skruven i slottets vägg. Jag uppskattar att jag har fått in den åtminstone fem centimeter, och det kommer att räcka alldeles utmärkt. Nu behöver resultatet av denna första inskruvning få verka. Om några timmar ska jag skruva den ytterligare fem centimeter, och därefter, kära invånare i Tymus, kan ni tryggt lita på att vårt älskade slott kommer att stå kvar bergfast och stabilt i ytterligare tusen år.”

De första minuterna efter Folkes förkunnelse var allt lugnt. Men så krasade det till, och sprickan i muren spred sig. Först långsamt, sedan åt alla håll. Så hördes ett enormt brak. Det var slottets nordöstra hörn som rasade samman. Tusentals människor dog, tusentals blev lemlästade.

De erfarna hantverkarna kom nu tillbaka med sin hammare. De förstod snart att kungen och rådsmännen inte hade varit intresserade av att använda en hammare och att de utan att fråga de erfarna hantverkarna hade beordrat att den nya skruvmejseln skulle användas.

I landet rådde nu kaos och förtvivlan. Kungen samlade ånyo sina rådsmän. Folke hävdade med eftertryck att det inte fanns något som helst samband mellan att skruvmejseln hade trängt in det spetsiga föremålet i slottsfasaden och att slottet kort därefter fått sprickor och det nordöstra hörnet hade rasat samman. ”Det är ett mycket gammalt slott som förr eller senare hade rasat samman”, sa Folke. ”Att det skedde några minuter efter att skruvmejseln ytterst lite hade skruvat in skruven i fasaden var naturligtvis en ren och skär slump”. 

De erfarna hantverkarna var inte längre kvar i Tymus. De hade drivits i landsflykt och var nu fredlösa. De ansågs ha hotat landets säkerhet genom att hävda att det spikliknande föremålet verkligen var en spik och att det kunde försänkas in i slottsfasaden med hjälp av det ålderdomliga redskapet hammare. Tillsammans med de erfarna hantverkarna hade hundratals invånare i Tymus också flytt landet av rädsla för att fler delar av slottet skulle rasa samman.

Kungen hade fortsatt fullt förtroende för Folke, och några timmar efter att han hade skruvat in det spikliknande föremålet en millimeter in i slottsfasaden, gjorde han ett nytt försök. Han hade nu även med sig en såg, som han använde för att göra en skåra i huvudet på det spikliknande föremålet. Därefter använde han återigen skruvmejseln. 

Trots den skåra som Folke hade skapat på huvudet av det spikliknande föremålet var det hart när omöjligt för honom att genom skruvmejseln få föremålet att tränga djupare in i slottets vägg. Svetten lackade och han spände varenda muskel i kroppen, men fick inte in det spikliknande föremålet mer än två millimeter till. Efter en halvtimme deklarerade han: ”Se, nu har jag lyckats få in skruven tio centimeter till. Nu kan ni vara helt lugna. Nu kommer slottet stå stabilt i minst tusen år. Nu kan ni gå in i slottet igen.”

Invånarna, som ju hade det största förtroende för Folke, kände sig nu helt trygga och vällde genast in i slottet. Men bara några minuter efter rådsmannens tal så blev det ännu fler sprickbildningar i fasaden, och strax därpå hördes ett ännu värre brak än förra gången. Det var fasaden som omgärdade ingången till slottet som rasade och omedelbart krossade många tusentals människor som var på väg in i slottsbyggnaden.

Nu lämnade ännu fler av Tymus invånare landet och anslöt sig till de erfarna hantverkarna och de invånare som hade flytt efter att det nordöstra tornet hade rasat. 

Kungen samlade återigen sina rådsmän. Folke bedyrade att även detta ras inte hade något som helst samband med att han hade skruvat skruven ytterst, ytterst lite in i slottsfasaden. Strax därpå skruvade han på det spikliknande föremålet en tredje gång, därefter en fjärde gång, en femte gång och en sjätte gång. Då skedde det allra sista raset. Slottet var jämnat med marken. 

Alla invånarna som hade stannat kvar i slottet var nu döda. De fredlösa och de som hade flytt landet skapade ett nytt rike. I det riket byggde de erfarna hantverkarna fristående hus, alla människor bodde inte i en enda byggnad. Och det var förbjudet att försöka skruva i spikar med skruvmejslar. För tid och evighet.